365Fri

Mama Hong är 64 år och driver barnhemmet med järnhand. Alla 26 barnen kallar henne Mama och hyser den största respekten för henne. Mama Hongs föräldrar och hennes 4 syskon blev avrättade någon gång mellan 1975-1979 under Pol Pot regimen. Men enligt henne själv var det vietnameser som sto bakom detta och alltså inte Pol Pot, hon går helt emot alla historieböcker när det gäller massavrättningarna i Kambodja den gällande tiden. Hon själv och sina fyra barn klarade sig undan döden på något sätt och flydde till Amerika där hon bodde i 35 år, och startade ett nytt liv. Hon är helt övertygad om att alla vietnamesers stora mål är att ta död på alla Kambodjaner och munnen blir till ett sträck och ögonen glöder av hat bara Vietnam kommer på tal.
Jag fick illartade infektioner på mina fötter som blev så illa att det resulterade i sjukhusbesök och en hästkur penicillin. Mama Hong var hundra procent säker på att det berodde på förgiftat öl från Vietnam som vi alla lärare drack en kväll, men bara jag blev sjuk…

Allt är Vietnams fel, även fotinfektioner. 

Alla 26 barnen tycker som sin Mama när det gäller Vietnam och dom berättar för oss att vietnameser kokar soppa på kambodjanska barn och att dom förgiftar maten som kommer till Kambodja. Vi förstod ganska fort att hatet mot vietnameser är så starkt rotat i barnen att det inte finns nån anledning att ens diskutera det med dom. Vi nickar bara och håller med och så brukar vi säga att vi gillar Kambodja jättemycket så blir dom stolta och glada. Och det gör vi ju faktiskt!
Ibland på kvällarna berättar Mama Hong bakgrundshistorierna om dom olika barnen, och det är ofta tragiska berättelser som vi från västvärlden har svårt för att ta in och fatta. Den vanligaste orsaken till att dom hamnar på BCI barnhem är att föräldrarna har för många barn och inte har råd med mat och skolgång. Ett syskonpar blev övergivna av sin pappa i en hydda då han hittade en kvinna som han drog med. Där levde dom i ett år 7 respektive 10 år gamla ensamma, hur dom överlevde vet vi inte och kommer aldrig få veta ty vi frågar aldrig barnen om deras förflutna, det är för sårbart och känslosamt för dom. Den äldsta flickan på barnhemmet har berättat delar av sin och sin brors historia för Turid och det efter att vi har levt med dom nästan dag och natt i en månads tid, så det tar tid att få deras förtroende och tillit. Många har blivit hårt misshandlade, naturligtvis ofta under påverkan av alkohol. Våran äldsta pojke är 22 år och förlorade sina föräldrar plus ett av sina ben i en bilolycka för ca ett år sen, men han haltar omkring på sitt träben och spelar fotboll med dom andra grabbarna ändå.

Mama Hongs dröm är att bygga ut BCI så det i tillägg till barnhemmet ska bli en skola för barnen som bor i byn, och hon säger att om hon dör fattig så gör det inte nåt men om hennes namn står på skylten utanför en skola där fattiga barn får lära sig engelska så dör hon lycklig.
Mama Hong ser ofta ut som en uppretad engelsk bulldog som sålt smöret och tappat alla pengar, och går omkring hasande med en bambukäpp i ena handen som hon viftar med när hon ryter ut order, men det är inget tvivel om att hon har hjärtat på rätt ställe.

Det händer hysteriskt roliga episoder i klassrummet nästan varje dag.
Det finns en sjö inte långt från barnhemmet som heter Baray, och där lever det en stor, vit, livs levande drake. Flera av barnen och deras vänner har sett draken flera gånger, och en gång ritade Nary av den på vita tavlan. Dom är lika rädda för denna draken som för vietnameser. Borde vara en av dom sista överlevande drakarna tror vi iallafall.

BayMax berättar ofta och gärna om Draken i Baray. Nary och Tieing tror på varenda ord.

En annan dag lekte vi «kungen befaller» där man ska springa och ställa sig på olika ställen eller framför, bakom, bredvid varandra etc etc. Då jag sa «The king says: Crazy Frog go and join Narath» bröt fnisset och gapskratten plus viss rodnad i ansiktet ut på fler. Stämningen blev totalförändrad direkt, dom tittade på varandra och fnissade och skrattade så det inte gick att få hejd på dom.
Nåväl, efter ett tag lugnade det ner sig så pass så vi kunde fråga vad som var så otroligt kul. Neymar, som har blinktics från förr fick i uppdrag från resten av klassen att förklara för Teacher Turid och Teacher Mats vad som var så fantastiskt kul, varpå Neymar ställer sig upp käpprak i ryggen och med värre blinktics än någonsin säger: Teacher well.. hmm.. join means like hmm… ehhh… fuck in our language Khmer!
Efter det säger vi med andra ord inte «join» längre.

Neymar

Chelsea, Raver och Muscles visar muskler

Gratis hårvård

The Killing Fields – monument över Pol Pots avskyvärda handlingar

The Killing Fields – monument över Pol Pots avskyvärda handlingar

Det var lørdagskveld og de fleste hadde gjort unna dagens plikter. Nå satt vi foran hovedhuset som vi alltid gjør på kveldene. Det finnes ikke noe særlig å sitte på, noen plastkrakker og ellers sitter man i trappetrinnet eller på murgolvet. Noen satt og småpratet, noen spilte spill, noen øvde på nye grep på gitaren og noen lekte med kattungen. Så plutselig ble den mørke kveldsroen brutt av et langt og infernalsk grisehyl. Vi skvatt til og kikket oss spørrende rundt, men ungene fortsatte uforstyrret med sitt. Da jeg litt senere av ren nysgjerrighet gikk rundt huset og bort mot grisebingen fant jeg de eldste barna i full gang med å partere gris i lyset fra hodelykter. Det var slakterkveld på BCI.

Dagene er talte

De ville slett ikke at jeg skulle se dette, de har nok hatt en og annen erfaring med at enkelte besøkende ikke har tålt synet, så jeg ble raskt skysset vekk fra begivenhetenes sentrum. I stedet gikk vi for å se på gresshoppefangeren som noen naboer hadde satt opp på fotballbanen. De setter opp lysrør som tiltrekker seg insektene som så detter ned i et vannbad under lyset. Så er frityrpanna neste stopp. Dette er superpopulær snacks, og hvor mye jeg enn protesterte var det ingen vei utenom; det måtte prøves. Neste dag dro mor Hong og jeg for å innhandle denne delikatessen, kjøpt på veikanten, rett fra panna. Jeg fikk en nystekt gresshoppe i handa, lukket øynene og lot det stå til. Det smakte litt salt og lett krydret, var knasende sprøtt og helt ok å spise. Larvene var litt eklere, myke og litt melete i konsistensen. Vi kjøpte med et par gode porsjoner hjem til barnas store begeistring. Personlig må jeg innrømme at jeg holder en knapp på potetgull som kveldskos.

Hong på gresshoppehandel

Knasende godt…..

Så selvslaktet gris og nystekte insekter står altså på favorittlista til barna. Men spaghetti, se det hadde de aldri smakt. Så en dag satte Mats på ei kjempegryte med en improvisert tomatsaus med kylling og så serverte vi spaghetti bolognese til hele banden. Det ble mottatt med varierende begeistring kan man vel si og selv om alle spiste opp uten å blunke (noe annet er helt utenkelig her), tror jeg nok mange synes at den vante kjøttsuppa med ris er å foretrekke :-) Desserten, kake med vaniljekrem og ekstra toppet med sprutkrem og non-stop, slo dog godt an, kake får man ellers bare til bursdag.

«Spaghetti? Hvordan skal vi spise dette??»

Dessert – et ukjent begrep

Og det er klart, med 27 barn blir det jo noen bursdager å feire. Vi har så langt feiret to, den siste nå på søndag da Muscels ble 11 år. Vi pyntet klasserommet med ballonger, ryddet for dansegulv, kake og Cola ble satt fram og så var det klart for fest. Da pynter alle seg og så danses det så svetten renner og føttene verker! Siste nytt på spillelista er «The Fox». Vi angrer oss litt for den allerede….

Muscels – stolt bursdagsgutt

Takket være alle generøse bidrag gikk det utrolig raskt å få penger nok til det nye datautstyret vi ønsket å kjøpe. Overraskelsen var gigantisk og utstyret er tatt i full bruk. Vi har begynt å bruke det i skoletimene også og barna er ivrige etter å lære.

Vi hadde ingen aning om hvordan dette skulle bli da vi oppsøkte dette lille stedet ute på landsbygda. Vi var nok noe skeptisk den første natta da vi krøp til sengs under myggnettet, som heldigvis også holder alt annet levende ute. Det var langt fra den standarden vi var vant til. Men nå har tre uker gått og vi føler oss ikke ferdige her enda. Vi er ikke klare for å forlate denne flotte gjengen. Så idag har vi søkt om forlenget visum.

Narath med sin første vannmelonrose

Sreynich, Mats og Nary forbereder middag

Jenter og hund i solnedgang

Chelsea og BayMax tar oppvasken, hund tar restene

Kryssforhør ved ankomst når man har vært ute en time eller to.

Muscels tar en paus

Han kallas för Muscels men heter egentligen Pan Bochea.
Muscels är 10 år från Kambodja och är dvärg och ett av dom 27 barnen vi lever med sedan en vecka utanför Siem Reap.
Muscels blev så hårt misshandlad för några år sen av nån morbror eller farbror att han är halt på ena benet för resten av livet, så det går inte alltid så fort i svängarna.
Muscels är en tuff liten 10 åring som hänger med i lekarna så gott det går, men ofta sitter han och pysslar med ett par träbitar eller blåser i en flöjt eller nåt annat tillsammans med bästa kompisen Raver.
Muscels blir aldrig retad för sitt handikapp eller att han är dvärg och inte är lika snabb som dom andra barnen.
Mobbing förekommer över huvud taget inte alls på barnhemmet, och retas man med nån annan så gör man det alltid på skoj med ett leende på läpparna och av kärlek och vänskap. Det är nästan aldrig någon som gråter eller skriker eller uppför sig illa här, det liksom är främmande för barnen att vara dum eller elak, och straffet för dåligt uppförande är en omgång stryk med en bambupinne av Mam Hong, damen som driver barnhemmet med järnhand, och det vill man helst undvika.
Muscels gillar att sitta på mina axlar och styra mig som en häst genom att dra i mina öron till höger och vänster. När han vill ta en tur på axlarna ropar han «Teacher, up!» och pekar på mig med sitt lilla finger och ser allvarlig ut, och då är det bara hiva upp han och köra en sväng. Att neka denna lilla pojken är nästan omöjligt för mig.
Nästan alla pojkar har smeknamn, vilket är väldigt skönt för oss frivilliga lärare, för att lära sig namnen och dessutom uttala dom rätt är inte så lätt.
Dom heter Arsenal, Spiderman, Chelsea, Crazy Frog, Messi, Ronaldo, Lampard, osv osv. Flickorna däremot är noga med sina namn och kan ge onda ögat om man uttalar lite fel.
Vi har 4 lektioner engelska varje dag förutom söndagar, då det är fridag.
Klasserna är indelade i hur mycket/lite dom kan och det går vilt till med mycket lek, sång och helst tävlingar.
På lektionerna har vi i regel sällskap av 3-5 hundar och en kattunge som Muscels brukar leka med under skolbänken om han får.
Igår blev det för mycket bara när 4 hundar for omkring skällande i klassrummet,samtidigt som 5 pojkar kom bärande på en fullvuxen gris utanför, en lastbil kom inkörande och tömde ett flak tegelstenar på gården, samtidigt som monsunregnet startade i full kraft plus en jumbojet gick in för landning på flygplatsen ett par kilometer härifrån, och Raver stog upp på sin skolbänk och dansade breakdance och sjöng en låt. Och i allt detta tumultet försökte Turid lära barnen ett par engelska verb. Jag skrattade så tårarna rann.
Vi sover i et rum bakom klassrummet tillsammans med husdjuren spindlar, geckos och ett antal kryp vi inte vet namnen på och hundslagsmål utanför dörren varje natt.
Vi har inget rinnande vatten, så hink er lösningen när man skall duscha. Dusch og toalett finns bara i huvudhuset, så om man vaknar på natten måste man ut i svarta natten och gå femtio meter för att göra det nödvändiga.
En natt ca kl 04.00 var blåsan på bristningsgränsen så jag smög ut och höll på få en hjärtinfarkt när jag nästan snubblade in i en sovande man på en av skolbänkarna i klassrummet. Vem det var och varför han sov där har jag ingen aning om och kommer heller aldrig att få veta.
Det är ofta mellan 30-40 grader varmt med 75 % luftfuktighet och vi äter ris 2 gånger per dag.
Men när du sitter på kvällen med ett barn på varje knä och håller två andra i handen och ser deras vackra smilande ansikten som ler mot dig så kan man inte göra annat än trivas och vara glad.

Typisk kväll

Alla vill lära sig

Rittri

BayMax har födelsedag

Grabbarna och fröken

Raver, the one and only :-)

Sreyphin

Klar for avreise, Hue til Hoi An

Vi hadde hatt en del utfordrende reiser, være seg med tog, båt eller buss, så vi bestemte oss for å ta styringa sjøl.
Vi leide motorsykkel og kjørte veien sørover fra Hue til Hoi An. Vi kjørte fine strekker langs sjø og strand, stoppet underveis for kaffe på små lokale sjapper og svingte oss opp og ned Hai Van passet. Ikke akkurat Trollstigen, men en fin tur.

Kafferast

Alltid tid til en fiskeprat

Hai Van Pass. Sjekk Top Gears episode fra samme strekning.

Dr Dyregod må hilse på kyr i vegkanten

Vel framme i Hoi An parkerte vi motorsykkelen, sjekka inn på Aurora Riverside og her har vi vært siden. Hoi An er en by full av sjarm, kinesiske lanterner, skreddere og sykler. Her er også fine strender og en uvanlig forfriskende temperatur i sjøen. Så vi sykler mellom by og strand og pakker med oss en skreddersydd dress og to kjoler når vi straks reiser videre.

Hoi Ans lanterner

Morgen på markedet

Action på elva

Hidden Beach

I Hue kom vi tilfeldigvis i snakk med No, også kalt Million. Hun er oppvokst rett utenfor Hoi An, og da hun kom nedover for å besøke foreldrene sine møtte vi henne. Dette var ved fullmåne, en spesiell kveld i Hoi An. Elektriske lys slukkes og byen lyses opp av lanterner i alle farger og fasonger. Utrolig vakkert syn. Og på forskjellige steder i byen kan man se tradisjonelle vietnamesiske opptredener. Med Million som guide fikk vi med oss gamle tiders sang, musikk, kampsport og sjømat på Millions favorittkro.
Og idag har vi hatt en helt spesiell og uforglemmelig dag som gjester hos Millions familie. De bor en halvtimes kjøring fra byen og er som de fleste vietnamesere bønder. Millions foreldre har fem barn, hvorav tre er utflyttet og de to minste bor hjemme. Da vi kom dit kom akkurat mor og far hjem fra jordet hvor de hadde jobbet i den steikende heten siden soloppgang.
Lillebror på 7 og lillesøster på 12 var særdeles beskjedne over slikt uvanlig besøk, men som vanlig tok det ikke lang tid før Mats og lillebror var bestevenner og søster fulgte interessert med i bakgrunnen. Jeg er 100% sikker på at det bare finnes en eneste liten vietnameser her i verden som kan si «toillbaill!» Etter iherdig øving gikk han rett ut på kjøkkenet og sa akkurat det til faren sin.
Men far er ingen toillbaill, han hadde akkurat kakket ihjel to av de mange kyllingene som sprang i sikk -sakk rundt 4 hunder mellom kjøkkenet og grisebingen, og disse forvandlet nå mor og far om til vår rikelige lunsj. Far i huset liker godt å drikke risvin til lunsjen sin, og bød selvfølgelig også sine gjester. Navnet bedrar, det er lite vin og mye brennevin i denne hjemmelagde forfriskningen.
Det var veldig, veldig varmt idag. Familien bruker å hvile en stund på denne tida av dagen. Men lillebror var oppstilt og ville bare leke krig med Mats. Og vi fant ut at det var mer bevegelse i lufta ute, så vi satte oss i skyggen under det store cashewnøtt-treet.
Så var det tid for mor og far å dra ut på markene igjen, og for oss å dra tilbake til byen.

Toillbaill!

Kylling og risvin

39 i skyggen

Vår siste dag i Vietnam ble den beste. Nå skal koffertene pakkes igjen. Vietnam har vært langt mer utfordrende for oss enn Thailand, men vi reiser herfra med stor begeistring for land og folk.

De gjenværende 14 timene av den tidligere omtalte og svært lange bussturen fra Halong Bay til Hue forløp forøvrig udramatisk. Men den fristet på ingen måte til gjentakelse, så imorra flyr vi til Kambodsja.

Halong bay

Vi köpte en dagscruise på ca 6 timmar i Halong bay, och såg fram emot en trevlig dag på sjön med fina vyer och trevligt sällskap, och kanske till och med en välsmakande lunch om det ville sig riktigt väl.

För att vara i Vietnam var denna lilla begivenhet ganska dyr tyckte vi, ca 550 Nok
(Allt låter dyrt i vietnamesiska dong, där en flaska vatten kostar 20000 som är ca 7 kr)
Vi blev upphämtade på hotellet på utsatt tid, inknuffade i en minivan fullpackade av vietnameser , körda till hamnen i rasande fart, uppställda på led som en skolklass och uppmanade att skynda på ombord efter att två människor hade stämplat våran biljett med en likadan tång som tågkonduktörerna använde på SJ-tågen på 70-talet.
Det var vi två, ett yngre par från Berlin, en från Tjeckien plus ca 60 vietnameser i alla åldrar.
Vi tuffade ut i beskedliga 3-4 knop på en gammal skuta tillsammans med ett 50-tal andra båtar mot Halong bays ca 30000 öar som sticker upp i havet, och som verkligen är ett naturunderverk.
Men dagsturen var inget annat än en katastrof.
Ljudnivån på vietnameserna var öronbedövande, ungar sprang omkring med låtsasvapen och skrek för full hals, dom vuxna skrek lika mycket som sina barn, samtidigt som ingen har begripit att man kan ha ljudlöst på sina mobiler, så det plingar och ringer och piper oavbrutet.
Efter ca 1 timme anlände vi en ö och blev beordrade att gå av båten, knäppa kort, gå i en grotta och helst köpa några souvenirer och vara tillbaka på 30 min. Allt detta upprepas minst 2 gånger på mycket knackig engelska i militäraktig kommandoton.

Imponerande grotta med discobelysning

Nästa anhalt blev vi mer eller mindre avslängda för att tvingas ner i en gammal kajak med stränga order att paddla omkring i exakt 40 min.
Turid frågade om hon inte kunde få stanna på båten istället, men det var helt uteslutet, så vi kajkade runt där lagom roade tills en skrek åt oss två gånger att vi skulle sluta paddla efter ca 30 min och skynda oss tillbaka till båten?

Road

Efter en smaklös lunch där vi blev placerade med tyskarna och två vietnameser, som för övrigt tittade på oss med avsmak när vi försökte äta med pinnar på lokalt sätt efter bästa förmåga, blev vi strandsatta på nästa ställe.
Den här gången pekade guiden på ett par hundra guppande vietnamesiska huvuden som stack upp ur havet och vrålade «Swim, swim, 30 minutes!».
Vi hade inga badkläder, så vi satte oss på ett kafé och beställde varsin sodavatten som var byxljummen. Turid frågade om hon möjligtvis kunde få lite is. En arg huvudskakning och nekande finger var svaret på den frågan.
På ett ställe stack det upp två stenar, varav den ena tydligen skulle likna en kyckling, och då brölade guiden «chicken,chicken, take photo, take photo». I mina ögon såg det ut som en helt vanlig sten, men alla tyckte det var jättekul och det knäpptes av hundratals kort på stenfan. Och all annan ledig tid gick åt att knäppa selfies naturligtvis där man poserar med v-tecknet på varenda bild.
När det äntligen var dags för hemgång, lastades alla bord inne i kajutan fulla av souvenirer som vi gärna fick köpa naturligtvis. Väl hemma stupade vi svimfärdiga i säng.

Alla var eniga om det hade varit en fin tur

Ibland kan jag inte hålla igen riktigt, och det hände i Sapa med en gatuförsäljare. Man hann inte sätta ner foten på gatan innan man blev överfallen, och hela tiden samma frågor, väl inövade för att man ska känna sig lite utvald och speciell. «We jo flom söl? Whats jo name söl? Ha old a jo söl? Jo have children söl? How many children jo have söl?» Gång på gång på gång samma frågor, och jag svarade oftast hövligt, men en gång provade jag med: I’m from Kongo and my name is Hakeem Moses Olayuwaan Mugabe, I’m 62 years old and have 26 children, 10 boys, 13 girls and 3 hybrids! Men den lilla tanten log brett likaväl och sa bara «Jo shop flom me söl?»

En annan dag gick jag ner för gatan för att hitta ett apotek, men hittade inte så jag stannade framför en typ  som inte såg helt frisk ut och frågade om han visste var det låg.
Då tittade han på mig och började yla som en indian bara.
«Har han kortslutning i skallen» tänkte jag och frågade en gång till.
Då tittade han på mig, flinade och ylade som en indian igen och jag förstod att den fan bara jävlades med mig.
Hade man inte fruktat vietnamesiskt fängelse hade jag lyft han i öronen och gett han en präktig «dansk».

Härom dagen skulle vi besöka nåt gammalt kejsarpalats i Hue men när vi kom dit visade det sig att det var två olika ingångar, en för turister och en för lokala som kostade långt mindre. Min kära livskamrat har vanligtvis låååång stubin och gott tålamod, men nu rann det över, och det rejält!
Vietnamesen som satt i biljettkassan fick sig en så svavelosande harang på en salig blandning av trøndersk/engelsk till den så milda grad att jag blev tvungen med ett resolut armgrepp dra henne därifrån av rädsla för att vakt skulle tillkallas.
Av och till känner man sig inte så välkommen i Vietnam, och såna dagar längtar vi tillbaka till det thailändska vänliga smilet och få höra «Sawadee kaaaaa!»

Måste vila lite efter utbrott

Vem där?

Vi befinner oss på en buss. En såkalt sleeper-buss. I en sleeper-buss står setene rett på gulvet uten ben og så legges ryggen bakover så det blir nesten som en slags liggestol. Det finnes en underkøye og en overkøye, og det er tre rekker i bussen, en til høyre, en til venstre og en i midten. Vi har reist med sånn før. Riktig bra. Ny og fin buss, god plass, en person i hvert sete. Alt i orden.
Så vi kjøpte sleeper-buss igjen, denne gang fra Halong til Hue. Hotellet fikset for oss, vi skulle plukkes opp kl 17.30, bussen skulle gå kl 18. Fint, da hadde vi god tid til å gå ned gata og få oss litt å spise før den lange ferden. Vi satt fornøyde på de typiske små plaststolene og slurpet i oss vår Pho (nudelsuppe) da dama fra hotellet plutselig dukket opp på scooteren. «Hurry,hurry, bus now!» Hæ? Klokka var ikke mer enn fem! Like bak kom en bitteliten taxi skrensende rundt svingen på to hjul. Han hadde bagasjen vår stuet inn, vi rakk så vidt å betale for maten før bildøra slo igjen bak oss. Sjåføren ga gass og snakket frenetisk i telefonen. Vi innhentet raskt bussen og det hastet noe veldig med å få oss på.
Idet vi gikk ombord sank hjertet et par hakk. Vi forsto at det nok finnes flere typer sleeper-busser og denne er ikke av de beste… Den er stappfull og vi er de eneste to som ikke har svart hår. Det ligger folk i midtgangen mellom setene. Vi får slått oss ned på to ledige plasser lengst bak. Når endelig den rungende viet-popmusikken fra høyttaleranlegget har stoppet spiller folk høyt på telefonene sine. Og det ringer og plinger overalt.
Blir det noen stopp? Av erfaring vet vi at det er sparsommelig med pauser på disse turene. Vi observerte også raskt at bussen ikke har toalett. Her finnes ingen svar å få, det er ingen som forstår et ord engelsk. Det er ikke vanligvis så big deal, det er bare det at her skal vi være i 17 timer….
Mats begynner etterhvert forberedelser for mulig krisesituasjon. Tom vannflaske og nøye uttenkt plan for hvordan løse oppgaven ubemerket for omgivelsene.
Jeg sovner og drømmer om den dagen i Sapa da vi følte oss som superstjerner. Vi gikk inn i en park og var plutselig den største attraksjonen. Folk flokket seg rundt oss og ville ta bilder. Store og små like ivrige, smilte og vinket og hilste «helloooo!» i alle retninger. Noen kunne litt engelsk og var ivrige på å snakke med oss. Senere på kvelden, på torget som var oversvømt av helgeferierende vietnamesere, var det samme foto-bonanza igjen. Rart, det er ikke akkurat lite vestlig besøk i Sapa, men vi innrømmer uten blygsel: Gøy å leke superstjerne for en dag :-)

Jeg våkner igjen. På bussen. Musikken dundrer. Det er pause ved en veikro og Mats slipper å iverksette sin kriseplan. Jeg vil kjøpe vann men blir fullstendig oversett, de skjønner ikke hva jeg sier og vil ikke se meg. Alle andre trenger seg utålmodig foran. Degradert fra superstjerne til pest og plage.

Tilbake i bussen har det blitt mørkt så det går ikke lenger å lese. Jeg lener meg tilbake og hører den kjederøykende bussjåførens iltre tuting mens vi ruller videre. Det er 14 timer igjen.

Man må konsentrere seg, se i begge retninger flere ganger, planlegge rykket. Og har man først begynt, må man gjennomføre. Gå bestemt og med jevn fart. Slik krysser man gata i Hanoi.
Byen er full av mopeder, de snirkler seg rundt og forbi og innimellom, og tuter som gale for å varsle hvor de er. Det ser ut som et komplett kaos, men på ett eller annet vis fungerer det. Jeg tror faktisk at det er vi utlendinger som utgjør den største trafikkfaren her ved å opptre usikkert og uforutsigbart.

I Hanoi leves virkelig livet på gata. Alle er ute, sitter på fortauet med mat og drikke. Maten tilberedes ofte på fortauskanten, suppe i store kar over et gassbluss, kjøtt på en grill. Unge som gamle sitter på huk eller på bittesmå, lave plastkrakker, helst i store flokker, og slurper i seg sin nudel-suppe. Klar kraft med kjøtt og nudler spises til alle døgnets tider. Godt, og veldig billig.

Det er som vanlig mye vi ikke forstår og alt vi lærte i Thailand kan vi nå bare pakke bort, i Vietnam er alt annerledes. Her er de f.eks langt mer pågående for å få oss til å kjøpe ting og tyr til småskitne triks om det trengs. Første dag rakk vi knapt å komme utenfor hotelldøra før jeg ble rundlurt… Ei dame kom helt opp til meg med en kurv bakverk som hun holdt ut. Smak, smak, sa hun. Jeg takket nei, men før jeg skjønte hva som skjedde hadde jeg en liten bolle i handa. Fort som et lyn hadde hun plukket sammen boller i en pose og forlangte betaling, temmelig stiv sådan. Stemningen ble aggressiv så jeg ga henne hva hun forlangte.

Senere har jeg vel også satt ny vietnamesisk rekord i betaling for frukt. Men om man setter ting i perspektiv snakker vi om en t-bane-billett for meg, og et godt bidrag til familieøkonomien for dem, så man kan skjønne at de prøver seg.

De fleste er dog selvfølgelig hyggelige her også og vi har fått god hjelp. Maten her er totalt forskjellig fra Thailand og vi ser nok noe forvirret ut når mat blir plassert foran oss. Vi vet ikke alltid hva vi har bestilt, for å si det sånn, og ofte kommer det flere skåler med diverse sauser og salater og annet småtteri som vi ikke helt vet hva vi skal gjøre med. En riktig gammel krok av ei dame kom oss til unnsetning en kveld. Hun var 92 år og restaurantens big boss. Hun hadde eid og drevet den i alle år. Nå satt hun mest på stolen sin ved inngangen og hjalp til der det trengtes.

Hjelpsom 92-åring og tolk

Hanoi er spennende, intens og, selv etter to måneder med varmetilvenning i Thailand, ekstremt varm og i tillegg fuktig. Vi takket høyere makter for at sola ikke var framme særlig mye. Tanker om frisk, kjølig luft og roligere omgivelser begynte å plante seg og en grytidlig morgen ble vi med bussen til fjells.

Sapa by

Muong Hoa-dalen

Etter 7 timers hazardiøs kjøring og en motorstopp var vi framme i Sapa, en liten fjellby helt nord i landet, bare noen få mil fra grensa til Kina.
Her er fjellene høye og risterrassene tegner vakre mønstre i landskapet. Storslagen natur, utrolig flott å se på.
Det sies at Sapa har fire årstider på en dag, og det stemmer godt.
Fram kom jeans og gensere som har ligget urørt siden avreise fra Oslo.
Rommet vårt har peis! Så når kveldsregnet pisker mot vinduet tenner vi på den elektriske peisen og tar et glass «helt ok» rødvin og hyttestemmingen er komplett. Mener ikke å provosere de der hjemme som går og venter på sommeren altså, men du verden for en herlig forandring for oss :-)

Peiskos med dyr frukt

Vandring i fjell og dal er den store attraksjonen her. Og da får man følge enten man vil eller ei. Kvinner fra stammefolkene er alltid på pletten for å følge med. Og poenget et selvsagt at vi da skal kjøpe noe av dem. De har fint handarbeid, de syr og spinner, farger og vever, overalt har de med seg arbeidet. Og de trenger utvilsomt pengene. Men man kan jo ikke kjøpe av alle, og etterhvert blir det litt vel masete med alle salgsframstøt.

Hello, shopping, you buy from me!

Uansett, vi hadde en fin og morsom tur med guide Dong. Vi gikk gjennom dalen og fikk se hvordan det virkelige landsbylivet leves. Vi fikk også bekreftet ryktene, det er ikke bare en myte; i Vietnam spiser de hund.

Risplanting

Risplanting?

So Dong, what’s your relationship to dogs?   Oh, very good relationship! Today pet, tomorrow good food!

Lykkelig uvitende

Tram Ton-passet, 2000 moh, fin utsikt på en god dag…

Mats venter på passerende trafikk

Fiskehandel

Korianderslang

Gode kompiser I

Gode kompiser II

Fru elefant, ca 50.

Ingen av oss er særlig glad i å se ville dyr i fangenskap, men dette stedet vi besøkte utenfor Hua Hin er litt annerledes.
Det er et slags pleiehjem for elefanter som har blitt mishandlet eller skadet og forlatt av tidligere eiere. Her tar de elefantene inn, gir dem medisiner, mat og framfor alt godt stell. De som jobber her er frivillige, de baserer seg helt og holdent på donasjoner fra organisasjoner, næringsliv og privatpersoner og de bryr seg virkelig om elefantene sine!
Akkurat nå hadde de 8 elefanter og vi ble med ut på tur med en av dem, ei dame som nærmet seg de 50. Hun hadde tidligere jobbet som trekkingelefant, altså en sånn som folk kan ta turer på. Men så ramla hun ned en skråning og ødela kneet sitt. Kneoperasjon var tydeligvis ikke på agendaen og en trekkingelefant med stivt kne gjør ingen nytte for seg, ergo gidder man heller ikke sløse bort mat på den. Den stakkars elefantdama ble bundet til et tre i veikanten og det eneste hun fikk å spise var det tilfeldig forbipasserende ga henne.
Hutsadin-gjengen kjøpte henne for noen måneder siden og hun hadde hatt god formstigning. Hun hadde nå lagt på seg 2,5 tonn og så riktig bra ut!
Vi ruslet en runde i utmarka sammen med denne giganten som ved første møte er stor og skremmende, men som man fort kjenner at bare er snill og foretrekker å få bananene servert rett på tunga. Og er du heldig kan du få et hett kyss av snabelen :-)
Så da vi fikk spørsmål om vi ville prøve å sitte på henne var vi ikke vanskelige å be. Det krever en viss teknikk å komme opp på slike høyder. Fru elefant løftet hjelpsomt på beinet så vi kunne klatre oppover henne, så ta tak i øret og heise seg opp. I øret?! Stakkars fru elefant? Ikke noe problem, vi er som fluer for henne. Pust og vrikk og stønn og så satt man der, høyt der oppe på toppen av dette enorme dyret og kjente tørr, ru hud og en ganske stiv bust rubbe mot beina (litt mer balsam ved neste hårvask,kanskje). Og så, med knærne godt inn bak ørene, beveget vi oss rullende framover. Man kjente hver bevegelse i alle disse tonnene. Og veldig overraskende: dyret er fullstendig lydløst. Vi lager mer lyd når vi går enn denne kjempen.

Liten stopp ved det deilige klø-treet

Alltid plass til en banan til

Hvordan komme opp på en elefant med stil og eleganse på 1…

….2…

…og 3!

Da spaserturen var unnagjort var det på tide med en dusj. Nå er jo disse dyrene veldig flinke til å vaske seg selv (sann mine ord: under denne steikende sol var vår odør langt mer fremtredende enn elefantens), men vi kunne virkelig se på ansiktsuttrykket hvor mye de nøt at vi vasket dem. Når hun så vannbøtta nærme seg lukket fru elefant øynene, smilte fornøyd og ventet på plasket.

Elefantvask, mye likt bilvask

Den yngste av elefantene som bodde her holdt til i et område litt for seg selv. Synd tenkte vi, hvorfor får ikke han være sammen med de andre. Grunnen var enkel, den lille hadde vokst opp sammen med mennesker og hadde ikke lært seg elefantskikk og bruk. Han viste ikke gammelelefantene den respekt de krevde og de tålte derfor ikke synet av ham. Men han hadde blitt skikkelig god i basket og fotball. Vi så ham stå og skyte en fotball på mål. En besøkende stilte seg i målet og reddet hvert skudd. Elefanten ble tydelig sur for at han ikke scoret, hvilket han kommuniserte med små ul og kraftige sving med snabelen. Mats sto på sidelinja og var like sur (dog ikke med samme tydelige tegn…), på fyren som ikke lot elefanten score.

Etter denne dagen kjente jeg at jeg gjerne ville hatt en elefant. Og man kan faktisk kjøpe en. Vår fru elefant koster ca 200 000 kr. Men hun er allerede reservert. En av de frivillige skal kjøpe henne. Og det er vel like bra. Det kunne blitt litt trøblete med tanke på resten av reisen.

Tid för reflektioner

«Man skall ta seden dit man kommer» är i min värld ett självklart ordspråk. Att respektera skrivna och oskrivna lagar när man kommer till ett annat land borde vara en självklarhet för alla människor. Men så är ju inte fallet. Häpnadsväckande många filurer bryr sig inte alls om att ta seden dit man kommer. (Allra svårast för att respektera andras åsikter och gärningar verkar vara unga skäggiga män iklädda pyjamas som tillber en påhittad farbror vid namn Mohammed att ha) I Thailand finns långa traditioner inom buddhismen som är viktiga för människor här, och man borde ta för givet att folk sätter sig in och lär sig respektera det. Men man ser i regel någon varje dag uppföra sig eller klä sig på ett kränkande sätt tyvärr. En annan helig sak är Kungen och den kungliga familjen. Det är ingen smart sak att säga något negativt om dom kungliga eller på något sätt visa förakt. Eller räcka långfingret åt en affisch på drottningen tex. En mindre begåvad schweizare blev nekad att köpa ett helrör brännvin på en kunglig födelsedag, varpå han blev stött och tog en tuschpenna eller nåt liknade och måla dit en Hitler-mustasch på kungen. Schweizarn fick logga in på lokalt fängelse i 10 år!
Att lära sig enkla fraser och meningar på thai och slå ihop händerna och buga när man träffar en Thailändare är smart! Man blir respekterad direkt och allt blir lättare och så mycket trevligare. Men thai språket kan vara nog så lurigt. Det handlar mycket om tonsvängningar upp och ner och skillnaderna kan vara hårfina mellan fiasko och succé, Man kan för exempel säga «Vilken söt och trevlig mormor du har, och vilken god salladsdressing hon lagar». Men om man svänger tonläget något fel kan det i princip lika gärna betyda «Din gamla kärring till mormor luktar som en blöt hund, och jag hoppas hon blir överkörd av en buss i eftermiddag.» Så man får passa sig för tonläget. Och åt motsatt håll blir det också ofta lite galet, inte alls ovanligt är det på restaurang när det skall beställas på engelska. Härom kvällen beställde jag en pannkaka med ananas men tyckte det var lite torrt så jag frågade om det fanns lite sirap eller möjligtvis honung till pannkakan. En halvminut senare kom servitören smilande tillbaka och ställde ner ett askfat på bordet. Såna små händelser måste tas med ett leende på läpparna, det är ingenting som man kan bli sur och tvär för. Blir man det förolämpar du servitören och det är ingen lyckad idé. På ett ställe upptäckte vi till våran stora glädje att det fanns dvd spelare på rummet och att det fanns en hel hög med filmer i lobbyn. Vi hade inte sett på film eller tv på flera veckor. Så det inhandlades chips, jordnötter, läsk och kaker, vi rafsade med oss 5 filmer i all hast, pilade upp på rummet, Turid fick det tekniska ansvaret för att få in rätt kanal naturligtvis, och vi gladde oss åt en riktig filmkväll båda två. Efter 4 filmer som var så repiga så det inte ens gick att spela dom så fungerade den femte, en thriller med Morgan Freeman! Problemet var bara att Freeman snackade thai och var neongrön i ansiktet plus att det flimrade oavbrutet. Så det blev istället en repris av Thoresen Hvaersaagod på NrkP13 som vanligt.
En reflektion som är skrämmande är att många tycker sin mobiltelefon är det mest spännande som finns. En färjetur på ca två timmar satt vi bredvid en ung dam som stirrade ner i skärmen hela resan utan att se upp en enda gång. Kul att få frågan sen typ «Såg du några delfiner eller sköldpaddor eller nåt annat spännande när du tog färjan från Khanom till Koh Samui då?» «Nej, men jag klarade level 54 på Candy Crush Saga och fick över 50 likes på Facebook när jag la ut en selfie med mina nya solglasögon!»
I bland undrar man varför folk inte stannar hemma istället.

Väninnor

Lär av dom lokala

Kommunikation

Buddha uppmanar att älska allt levande

Buddha vill att alla delar på livets glädjeämnen

Vi har forflyttet oss. Vi har faktisk forflyttet oss langt mer enn hva vi hadde regnet med. Men det er jo så mange steder man vil se – og det er jo så lett å reise i dette landet! Alt går smertefritt, enten det er tuktuk eller alle andre varianter av taxi , minivan, minibuss, buss, longtail boat, speed boat, ferge. Gjerne skal det ene korrespondere med det andre – og det gjør det. Ofte så effektivt at vi knapt henger med i svingene. Man ankommer f.eks busstasjonen, en fyr møter straks opp og roper «Where you go, where you go?» Alt ropes, og alltid to ganger. Vårt svar ropes så videre til en ny mann, «follow him, follow him!» – vi får en dytt i ryggen og følger ham mens han roper vår destinasjon videre over plassen. Så kommer tredjemann på banen, peker på billettluka og så på hver av oss: «150 bath, 150 bath!» Ny dytt i ryggen, men nå gjelder det at mens en kjøper billett må den andre springe etter bagasjen, for den er allerede på god vei inn i en buss. Så siste dytt i ryggen, inn gjennom bussdøra og bussen går før vi får rumpa ned på et sete. Her en morgen, da vi hadde sikta oss inn på buss kl 09, var vi ute i riktig god tid så vi skulle rekke en kaffe før avgang. Klokka var 8.30 da vi sto med billett i handa og bagasjen ble stuet inn. Så vi satte kursen mot nærmeste kafé da mannen veivet vilt med armene og sperret veien. «We go now, we go now!» Dytt i ryggen, inn gjennom døra og bussen rulla ut av stasjonen, en halv time før tida og uten kaffe, men vi var iallfall med.

Gode busser

Ekstremt søt superassistent

Overfarten fra Khanom til Koh Samui bød på to uforglemmelige overraskelser. I det ferga la ut fra havn dukket tre rosa delfiner opp! Da jeg gledestrålende meldte om dette synet til min nevø mente han at tante kanskje burde roe ned, korke portvinsflaska og ta seg en strekk…. Men det er altså helt sant! Akkurat i dette området finnes det rosa delfiner (eller gammelrosa er kanskje en bedre beskrivelse) og vi var så heldig å følge dem en kort stund der de boltra seg i bølgene! :-) Og så, ved ankomst til Koh Samui kom det en havskilpadde glidende forbi og hilste oss velkommen før den dukket ned og forsvant i dypet. Fantastisk å se!

Selgere hopper ombord med frukt, kyllingspyd og andre godsaker

Trygg livbåt?

Ekstrautstyr deles ut på pickup-taxi

Nå er vi på Koh Tao. Det er ikke store øya, men den byr på alt hva man ønsker seg: Flotte strender, overnatting i alle prisklasser, god stemning og som alltid i Thailand, fantastisk god mat til fantastisk gode priser. Vi forflyttet oss igjen idag, fra en strand til en annen og fikk gratis transport som hotellene ofte tilbyr. På veg ut stoppet vår sjåfør ved tre backpackere som sto i vegkanten og tydelig trengte skyss. De diskuterte kort og sjåføren stakk hodet ut til oss der bak på pick-upen og lurte på om det var greit at vi tok en liten omvei. Vi hadde det ikke travelt – vi har det aldri travelt – så vi tok opp backpackerne og kjørte de dit de skulle. I det de var sluppet av gliste sjåføren bredt til oss, puttet lett-tjente bath i lomma og viste med tydelige tegn at dette var hysj-hysj. Vi unte ham hver eneste bath og han kjørte oss så til Tanote bay hvor vi kommer til å snorkle til vi er fullstendig oppbløtt. Her ligger korallene rett i strandkanten, krystallklart vann og et mylder av fisker man bare kan drømme om.

Jeg blir aldri lei av thaimat og jeg blir aldri lei av å snorkle.

Tanote bay – 100% snorkling