365Fri

Idag packar vi väskorna för 43 gången. Börjar få rutin på den saken numera.
Vi drog till Pai i norra Thailand efter att vi både läst och hört väldigt bra saker om detta ställe, och visst är det fint med alla berg och tät djungel och en liten älv som rinner ett stenkast från våran bungalow. En annan orsak var att folk sa att det inte skulle vara så varmt där, men ikke fan! Nästan över 30 grader varmt varje dag och luftfuktighet på 75 procent. Ni tycker väl vi är idioter som klagar över värme, när ni snart ska börja skotta snö, skrapa is på bilar, byta till vinterdäck och dra fram vinterjackan från garderoben. Men när man har levt i över sju månader med en snitt temperatur på ca 32 grader varmt så längtar man faktiskt efter lite kyla då och då.
Men det är vackert här, vi har åkt moppe uppe i bergen, gått massa fina promenader, ätit massa god thaimat, sett vattenfall och riktig tät djungel.

Inte helt olikt Telemark

Härom natten vaknade jag av märkliga ljud från toaletten, efter ett tag insåg jag att det var min kära Arnstad som var källan till oljuden. En illasinnad bakterie hade funnit vägen ner till Turids stackars mage, och femte gången hon vrålade upp maginnehållet började jag fundera på grannarna, ty vi bor i en bungalow gjord av bambu, vilket inte är så ljudisolerande. Och mycket riktigt, på morgonen stod en medelålders dam från England utanför bostaden med en hög piller i näven och ett förstående leende på läpparna. Hon hade varit igenom samma sak veckan innan, och tyckte rätt synd om Arnstad, gav henne medicin och ett par goda råd på vägen.

Ljudisolerat?

Här i Pai kan vi känna oss en smula gamla då och då.
Medelåldern på turisterna är långt under våran ålder, förutom alla kineser såklart som finns i mängder och i alla åldrar med öppen mun och selfiesticks överallt. Dom ser egentligen likadana ut alla backpackers, dreadlocks, fullt av tatueringar, vida byxor med elefanttryck, ärmlösa t-shirts och sandaler på fötterna, samt en stark förkärlek att röka torkade blad från Cannabisplantor. Dom flesta ställen spelar hög musik som inte riktigt faller oss gamlingar i smaken.
Vi har dock funnit ett ställe som är uthärdligt att vara på efter middagen, en liten bar som spelar gammal blues i högtalarna och där snittåldern är något högre en 21 år.
Det är fint att sitta där tills den lokala trubaduren släntrar in vid 10 tiden, packar upp sin gitarr som i regel är ostämd, och börjar yla falskt på eländig engelska, och inte sällan slaktar fina gamla låtar av Beatles, U2, The Eagles, Eddie Vedder och Bob Dylan.
En kväll var det så illa och falskt så jag gav trubaduren en väl tilltagen pengadonation, stämde gitarren och rev av ett par låtar själv.
Ibland dyker det upp en herre utanför baren som säljer torkad fisk, och finns det inget ledigt bord långt inne i lokalen är det bara att byta ställe eller gå hem, det luktar allt annat än gott och det som finns i glasen tycks få en pikant smak av tran.

Lite mindre falskt

Vi gick en ganska lång promenad på 13 kilometer in i djungeln häromdagen.
Allt var frid och fröjd, fåglar kvittrade, massa fjärilar flög omkring och vi vadade över bäckar i skuggan av djungeln som stängde solljuset ute. Då ringlar en orm, tjock som min underarm ca 1,5 meter lång över stigen fyra meter framför mina fötter.
Efter den synen var djungelturen inte lika fridfull och avslappnad.

Skönt för fotan

Vi börjar så smått att längta till Australien efter 7 månader i Asien, och dit drar vi i början på december, sen åker vi till New Zeeland i januari där vi bland annat kommer jobba på en farm i nån vecka eller två, plus att vi funderar på att hyra husbil där. Sen styr vi kosan mot USA någon gång i slutet på februari för att sedan landa i Oslo i slutet på mars, och vips så har det gått ett år!
Skotta snö och skrapa is ni så länge..

Pai river

Äkta bondehantverk

Hmongfolkets dräkt